Aktuellt >> Blunda inte för hatet och hetsen i Sverige.
 

Det vi tänker skapar olika känslotillstånd.

Blunda inte för hatet och hetsen i Sverige, skriver Peter Wolodarski i sin Söndagskrönika i Dagens Nyheter 22 dec 2013.

Hatet har sitt ursprung i smärta. Den människa som känner starkt hat bär med sig stark och oförlöst smärta.

Att ”gå ut och hata på gatorna” är ett rop på hjälp som kanaliseras genom att uttrycka ilska mot omgivningen. Andra uttryck kan vara pyromani, huliganism, slå sönder, slå ihjäl, våldta, övergrepp på barn etc.

Hat som vänder sig inåt visar sig t ex som olika självskadebeteenden, drogmissbruk, självmord m.m.

Ju mer kärlek och acceptans som ett litet barn upplever, desto helare blir det som individ. Det växer upp och tror att det duger som det är och känner kärlek, inte hat.

Att känna sig tillhörig en gemenskap är ett grundläggande behov för att överleva och existera. Den första gemenskapen (familj/institution) föds vi in i och utan den dör vi.
Som litet barn har man inga valmöjligheter utan ”man får ta seden dit man kommer”. Driften att vara människa och att få finnas till är oerhört stark och att tro att man är ”fel ”och inte får vara med är därför oerhört smärtsamt. För att slippa känna detta smärtsamma skapar barnet ett beteende, som gör att det känner sig accepterat i gruppen. På så vis lär man sig tro att det finns villkor för sin existens: om jag gör/beter jag mig på det här sättet så får jag existera.

Dessa tidiga beslut i ens liv sker på ett omedvetet plan och vi har således inga ord på dem som att: här krävs det av mig att jag beter mig/ gör på detta vis för att få vara med här och då gör jag det. Dessa tidiga omedvetna beslut styr oss så länge de lever kvar i vår trosföreställning.

Om man i sin trosföreställning bär med sig tron att makt över andra gör att man slipper oroa sig för sin egen existens, leder det till att eftersträva så mycket makt som man kan. Om jag i stället tror att min överlevnad beror på att godkännas av den som har makten, söker jag bekräftelse av den jag tycker har mest makt. Vi ska ha makt och kontroll! Men i våra egna liv och inte i andras. Och på samma sätt som när vi kör bil, har vi ansvar för hur använder vår makt.

Hat föder misstänksamhet, rädsla och osäkerhet: vem kan man lita på? och inom en grupp som består av individer som hatar, uppstår konflikter och maktkamp. Eftersom hatet är energi som repellerar (stöter ifrån) i motsats till kärleken som attraherar och förenar, kommer gruppen med tiden att falla sönder inifrån pga av sin egen orimlighet att existera.
Inga grupper består alltigenom av ”goda och älskande” eller ”onda och hatande” människor.

Om jag är med i en grupp för att bli bekräftad att jag duger, men som inte fyllt min längtan av kärlek och bekräftelse söker jag vidare.

Att lämna en relation (en individ eller en grupp) kan väcka motstridiga känslor. Både hos den som lämnar och hos den/de andra som blir lämnad/-e. På ett medvetet plan fattar man beslutet att lämna, men på ett omedvetet plan väcks den existentiella smärtan (som hör ihop med villkoren jag bär med mig). Därför kan det behövas professionellt stöd under en tid för att få hjälp med detta.

Det vi tänker skapar olika känslotillstånd inom oss, vilka i sin tur sänder ut harmoniska eller disharmoniska ”känslovågor”. Glädje sänder ut andra vågor än ilska. Kärlek andra än hat och rädsla.

Säkert har du varit med om att komma in i ett tyst rum fyllt med människor där ingen pratar, men där du känner stämningen och atmosfären. Hela rummet är ”laddat” med känsloenergi.

Så länge jag lever i ovissheten om att jag redan är älskad som den jag är, kommer jag att styras av mina egna (mer eller mindre omedvetna) tankar som söker bekräftelse utifrån, av omgivningen. Jag strävar att uppfylla de villkor som jag tror behöver uppfyllas för att jag ska känna mig godkänd och må bra.

Men den Universella Kärleken som finns för oss alla, ställer inga villkor!! Insikten att det inte finns några villkor att uppfylla leder till befrielse. När jag med hjälp av tankens makt Här och Nu skapar en bättre inre dialog, öppnar jag upp för att ta emot alltmer av denna Kärlekskraft. Detta leder till mer inre dans och den livsbejakande Kärleken som strömmar inom mig sänder ut kärleksvågor till omgivningen.

Vi tillhör alla den stora Globala Gruppen, där varje människa utan undantag behövs som den hon i grunden är. I denna grupp är vi alla delvetare, men ingen är helvetare. Vi är därför beroende av varandra för att skapa en bättre värld. Det är på vandringen genom livet och i möten med andra som vi blir medvetna om vilka beslut vi bär med oss i trosföreställningen. Omgivningen blir en användbar spegel och insikten att lösningen till att förändra mitt liv ligger inom mig, leder till befrielse och mot en gemensam bättre värld.

Allt sett såsom i min spegel.

/Lena Brunefors
 
Tillbaka