Aktuellt >> Att förvandla rädsla till mod
 
Den universella lagen ”lika söker lika” innebär att vi i det yttre attraherar det som vi tänker. Det som vi är med om finns eller har funnits i vår mentala värld inom oss.
Ur Den inre dansen:

Ulla litar till sin känsla och gör polisanmälan
Ulla var en kvinna som genom sitt arbete attraherat en man, Ivan, som höll på att skrämma livet ur henne. De hade gjort en ekonomisk överenskommelse i arbetet om vilken de nu var oense om. Ivan ringde därför och hotade Ulla till livet om han inte fick de pengar som han ansåg att hon var skyldig honom. När Ulla i övningarna hos mig kom i kontakt med sin rädsla föll hon ihop i överväldigande gråt, totalt handlingsförlamad. Allteftersom vågade hon känna sin vrede och sin kraftfullhet och kunde i sina utlevelser både i ord och slag uttrycka vad hon kände. Hon lärde känna, bli bekant med och bejakade alltmer sin styrka och kraftfullhet på ett för henne nytt sätt, och hon såg sin förmåga att skydda och försvara sig. I telefonsamtalen med Ivan vågade hon vara mer bestämd i det som hon sade.

Ulla upplevde sin barndomstid som ljus och kärleksfull. Hon hade varit mycket efterlängtad när hon föddes och hon blev också mycket omhuldad som barn. Framför allt hade hon varit faderns ögonsten. Hon kunde därför inte förstå varför hon hade mått så dåligt som hon hade gjort under flera år. Tack vare mötet med Ivan väcktes Ullas gamla rädsla till liv och hon sökte upp mig. Genom mötet med sig själv, sitt inre, fick hon alltmer ord på barndomsupplevelser, gamla rädslor och på vad hon kände. Hon blev medveten om hur hon tidigt gett upp rätten till att äga något, och att hon upplevde skuld och var rädd för att hon skulle få något mer än syskonen. Genom att äga så lite som möjligt, slapp hon känna syskonens avundsjuka och bli utsatt för deras tråkningar. Det blev också tydligt för henne hur de äldre syskonen ofta roat sig med att skrämma henne.

Ulla hade ett starkt temperament men vågade som barn inte använda det med risk för att då förlora framför allt pappans kärlek och uppskattning. Hon hade tidiga upplevelser där hon lärt sig tro att hon inte var värd att försvaras. Hon lärde sig att försvara sig och skydda sig genom att vara snäll och hjälpsam, och bli familjens fredsmäklare. I en dröm några år innan vi träffades, hade Ulla mött sin döde far och då sagt till honom, att lite rädd hade hon allt varit för honom.

I sitt vuxna liv hade Ulla fortsatt sitt beteendemönster. Hon var duktig och framgångsrik i sitt arbete, men hur mycket hon än arbetade och hur mycket hon än tjänade, så led hon oftast brist på pengar. Hon tog emot med den ena handen och pytsade ut med den andra och behöll inget för egen del. Hon slapp därför känna skuld över att ha mer än någon annan. Hon var vänlig och trevlig mot alla, framhävde aldrig sig själv utan fungerade som en osynlig fredsmäklare, som spred glädje med sin blotta närvaro. Hon såg det som sin roll att skapa harmoni och undvika disharmoni, till varje pris. I sitt tidigare äktenskap, som Ulla lämnat, tyckte hon att det var hon som hade fått göra allt. Hon tyckte inte att hon hade fått något stöd från maken och att han bidragit så lite till familjen. När det blev för mycket för henne hade hon gått ner i källaren och gråtit. Under flera år hade Ulla haft värk i axlarna och framför allt i armarna på grund av återhållen kraft.

En dag när Ulla kom till vår sammankomst och jag öppnade dörren, föll hon i gråt och skakade av rädsla och skräck. Just när hon var på väg till mig hade Ivan ringt och hotat henne igen. Jag rådde henne att kontakta polisen och be om hjälp. När Ulla talat med sina vänner hade hon oftast fått råd som "Du ska inte vara rädd! Du ska inte bry dig om honom! Han kan inte göra dig något. Han är en bluff, han bara pratar, han är ofarlig etc." Trots de yttre råden och försäkringarna var Ulla rädd.

Den inre dialog som pågick var mellan en kvinna som försökte göra sig hörd och en man som var ostadig och osäker på vem han skulle lyssna och hur han skulle bete sig. Han försökte vända ryggen till henne, men kvinnans rädsla och kraft var nu så stor att den ibland blev okontrollerbar och kom ut i känsloutbrott, gråten. Den inre dialogen hade pågått på detta sätt under många år. Rädslan hade funnits där länge men hållits under kontroll på olika sätt. Nu var tiden mogen att den skulle förlösas och Ulla utmanas till att komma fram mer med sitt sanna jag, därför hade hon attraherat Ivan.

När Ulla genom sitt eget inre arbete upplevde sig mer värd att skyddas och försvaras tillät hon sig själv att använda sin kraft och sin handlingsförmåga för sitt eget bästa. Efter flera telefonsamtal med polisen, vilka slutat i intet, bestämde sig Ulla en dag för att ta bilen och köra till polisstationen och göra en anmälan. På vägen dit utspann sig följande inre kommunikation:

Inre kvinnan: Jag är rädd
Inre mannen, till kvinnan: Ja, jag hör. Jag kör nu till polisen och får hjälp.
Inre kvinnan: mmmmmm
Inre mannen, vänder sig från henne: Nej, det är nog inte så farligt... jag behöver inte polisens hjälp... jag klarar det här själv... jag vänder och åker hem...
Inre kvinnan: Hjälp! Jag är rädd!!
Inre mannen, vänd till kvinnan: Ja, jag kör allt till polisen. Det är inte så farligt att be polisen om hjälp... de kanske kan hjälpa..."

Ulla berättade hur hon flera gånger på väg till polisstationen hade varit på väg att vända och köra hem igen. Äntligen framme hade hon blivit väl omhändertagen av en kvinnlig polisassistent, som engagerade sig och skrev ner en rapport, samtidigt som hon underströk hur viktigt det var att sådana här hot togs på allvar. Två timmar hade de suttit tillsammans och Ulla hade känt sig mycket nöjd efteråt.

Ulla hade här handlat mycket påtagligt och kraftfullt efter sin egen känsla. Hon hade vågat använda sin handlingsförmåga till egen fördel, när hon nu hade begärt hjälp och assistens för att hon själv var rädd. Allt detta gav henne en känsla av välbehag och frid. Hon stärkte på så sätt sin självkänsla och sitt självförtroende genom att se att hon kände "rätt" och att det ledde till något bra, när hon lyssnade och handlade efter sin egen känsla. Hon kunde ta hand om sig själv på ett bra sätt, vilket ledde till att rädslan släppte.

När det var dags för Ulla att stiga fram i ljuset och visa mer av sitt sanna jag, hade hon attraherat Ivan. Tack vare mötet med honom och sitt eget mod förlöste hon sin gamla rädsla. Ivan "försvann" ur hennes liv och Ulla attraherade en ny man om vilken hon sade: "Han gav mig tron på Kärleken".

----------------

När vi ser vår egen delaktighet i det som händer oss, ger det oss insikt om att vi kan förändra och använda våra tankar till att skapa det som vi önskar och vill, i stället för det som inte är önskvärt. På så vis blir vi mer makthavare i våra liv i stället för offer. Rädsla är en mycket stark känsla och kraft. Liksom modet.

Lena Brunefors
 
Tillbaka