Aktuellt >> Man måste fatta att man aldrig kan förstå hemma i Sverige hur det är att se det vansinnet
 
”Jag såg barnen. Jag såg dessa ögon på döende barn. Man måste fatta att man aldrig kan förstå hemma i Sverige hur det är att se det vansinnet.” Orden är Carl Gustaf von Rosens, och inleder den nyligen visade dokumentären om honom, Spökflygaren - Carl Gustaf von Rosen (SVT 23 februari 2017).
Många är epiteten om von Rosen, som utförde flyghjälpsändningar med mat till befolkningen till Biafra i inbördeskriget i Nigeria, det s.k. Biafra-kriget (1967-1970): äventyrare, idealist, humanist och flygpionjär.

Enligt sonen Eric var pappan ett livligt barn full med upptåg, och som bl a annat hoppade från andra våningens balkong för att se om det går att flyga. Trots att Carl Gustafs far Eric von Rosen själv gjort sina äventyrliga resor i Afrika och Sydamerika hade han svårt med att hantera sonens äventyrlighet och enligt Eric bestraffade han Carl Gustaf med en afrikansk piska för det han gjort, men även för det han eventuellt skulle komma att göra.

Carl Gustaf gillade snabba bilar och att köra fort och på Lundsbergs internatskola där han en tid gick, finner han en själsfrände i prins Bertil, kallad motorprinsen. Efter en allvarlig bilolycka finner skolan det säkrast att sära på dem och Carl Gustaf får sluta. Han är nöjd med detta och det ger honom en frihetskänsla.

Via flyguppvisningar på cirkus finner von Rosen så småningom sin väg och kommer att köra hjälpflygningar bland annat till Biafra i Nigerias inbördeskrig kallad Biafrakriget (1968-1970). I en intervju säger han att det är bättre att köra ihjäl sig i en hjälpsändning för att rädda livet på svältande barn än i en fortkörning på landsvägen.

von Rosen blir utsatt för kritik inte minst från journalister som ifrågasätter hans delaktighet i kriget. Han svarar med att säga att han inte skulle vilja att hans egna barn befann sig i den situation som Biafras barn och han återkommer till att det är barnen som är skälet till att gör sina flygningar.

Senare i dokumentären i en intervju tillsammans med hustrun Gunvor, säger hon bl a om maken ”jag tror att han är medveten om att alla är skyldiga att försöka göra det rätta. Och i synnerhet efter Nürnbergrättegången vet alla att det inte är tillräckligt som tidigare, att bara lyda order. Vi har – det slogs fast i Nürnberg – en skyldighet att med egna ögon se vad som behöver göras. Vi ska inte överlämna åt någon annan att besluta åt oss vad som är rätt.”

von Rosen dödades 1977 i samband med en hjälpsändning mat i Etiopien och ligger begravd i Addis Abeba.

------------------------

Ett mål för vår vandring i livets skola är att utveckla mod, så att vi vågar leva efter vår inre röst och vägledning. Vi behöver inte vara en Carl Gustaf von Rosen för att våga följa vårt hjärta, men vi kan alla träna vårt mod i vardagen för att bidra till världen med det som är unikt för oss.

Ur Den inre dansen

När du blir tydligare för dig själv, blir du automatisk tydligare för din omgivning. När din inre dialog blir stadigare och stabilare, blir din yttre dialog det också, samtidigt. Det är när du själv vet vad du tycker, känner och vill som du kan uttrycka detta bättre till andra.

Träna ditt mod i att våga visa dig, att synas och att höras. Pröva i vardagen att kommunicera det som du nu alltmer blir medveten om att du behöver för att stärka ditt inre. Om du t.ex. upplever att du störs av grannen som spelar musik, högt och störande, ring på hos denne och be vänligt och bestämt att han eller hon dämpar ljudet. I denna yttre handling har du stärkt din inre kommunikation, att lyssna, lita till och handla efter din känsla. Ju mer du tror på och förväntar dig att grannen verkligen respekterar din önskan, desto större möjlighet är att så sker. Ta på samma sätt vara på tillfället när du ser något du uppskattar hos andra att uttrycka det.

Våga följa din känsla även om det är ovant, både för dig och för din "gamla" omgivning. Var öppen för det nya och behagliga som kommer in i ditt liv, tack vare att du följer din inre röst i större utsträckning än tidigare. Ju mer självstärkande du blir, dvs. ju mer du litar på vad du själv känner och ser och samtidigt vet att du är en kärleksfull individ, desto friare blir du att röra dig obehindrat bland människor. Du behöver då inte vara bunden till vissa människor eller vissa platser. Tilliten till andra ökar samtidigt som tilliten till dig själv ökar. Och självtilliten ökar genom att du själv ser sambanden mellan det som du tänker och det som händer dig. Samtidigt blir du medveten om både din makt och din förmåga att styra och påverka.

---------------

Lena Brunefors
 
Tillbaka